Team Pro4u lämnar inget åt slumpen. Jobbar vidare med sin framgångsrika First 36.7.
Text från NORTH eNews. Vill du också läsa NORTH eNews.
Segling är en materialsport. Det går inte att komma ifrån. Men vad krävs egentligen för att ta en VM-medalj i havskappsegling? Ett splitter nytt kolfiberbygge från någon av de hetaste konstruktörerna? Tydligen inte. Patrik Forsgren och Team Pro4u tog silver på ORCi-VM 2014, brons på EM 2013 och brons på VM 2012 – och de gjorde det i en First 36.7 från 2001. Det får betraktas som ”gammalt” i de här sammanhangen, och man skulle kunna tro att det har legat dem i fatet. Men det har faktiskt sina fördelar. Ett naturligt steg Patrik köpte båten begagnad för ungefär tio år sedan. Syftet var inte främst att kappsegla med den, i alla fall inte på någon högre nivå. Han var egentligen bara ute efter en bekväm men snabb och välseglande cruiser/racer för sig och sin familj. Patrik satsade istället på F18, katamaranklassen som växt sig stark både i Sverige och resten av världen. Han var framgångsrik och vann bland annat fem RM och SM på raken. Internationellt låg han någonstans runt 20-strecket och kände att det var svårt att komma så mycket längre. Att nå den yttersta toppen skulle kräva en satsning som inte var möjlig med tanke på hans livssituation, med jobb och familj. Så för fem år sedan bestämde han sig för att sluta med F18 och börja med någonting annat. Patrik hade seglat hela sitt liv och meritlistan var lång: Han hade en VM-titel i 2.4mR och hade vunnit SM i F18, Express och 2.4mR. Dessutom hade han ett antal SM-silver och SM-brons i 470, Flying Dutchman, 606, Starbåt och 6mR. Vid det här laget hade han alltså provat på det mesta – jolle, kölbåt, konstruktionsklass, flerskrov. Men inte så mycket havskappsegling. Visst hade han seglat Gotland Runt och liknande seglingar, men han hade aldrig satsat riktigt helhjärtat på det. Och det där skavde lite grann. Vill man bli en komplett seglare – och det är ett av Patriks stora mål – måste man förr eller senare ge sig i kast med den här typen av segling. Nu var tiden inne. Båt hade han ju redan.
En båt i förändring Patriks båt är fullt inredd och utrustad med det mest som krävs för ett komfortabelt liv ombord. Med tanke på att det blir runt 150 övernattningar om året (han och barnen bor i princip i båten under hela säsongen) är det närmast en förutsättning. Däremot skiljer den sig en del från en vanlig standardbåt. Båten utrustades redan som ny med högre mast och längre bom (allt i kolfiber), och har alltså rejält med segel. För att bättre bära den ökade segelytan och få bättre allroundegenskaper har Patrik lagt cirka 200 kg extra i kölen. Och nu i vinter har man satt på ett nytt roder och öppnat upp sittbrunnen akterut, bland annat för att skapa större svängrum för taktiker och storskotstrimmare. En rätt pimpad First 36.7 med andra ord. Är det ett sätt att försöka ”lura” regeln? Inte alls, säger Patrik. Frågan är om det ens är möjligt. ORCi-regeln har utvecklats mycket under årens lopp och anses nu vara mycket rättvis. Eller ”svårlurad” om man så vill. Nej, förändringar har helt enkelt gjorts för att skapa en så bra båt som möjligt, inte för att försöka få fördelar på kappseglingsbanan. ”Det är en av fördelarna med ORCi”, tycker Patrik. ”Man kan göra i princip vad man vill, och man får det mätetal man förtjänar.” Det enda man gjort – eller rättare sagt inte gjort – med regeln i åtanke är att man har valt bort en del segel. Det hade exempelvis varit kul med en asymmetrisk spinnaker, men det skulle höja mätetalet och skulle inte vara till någon större nytta på kryss/läns-banor. ”Vi har inte försökt skaffa oss några mätmässiga fördelar. Men vi vill heller inte straffa ut oss”, säger Patrik.
Seglingens tiokampare Att segla storbåt kan liknas vid tiokamp. Man behöver allt den erfarenhet man skaffat sig som bankappseglare, men man måste behärska mycket annat också, som meteorologi, instrumentering, navigation och segelutveckling. Plus logistik och projektledning. Och man måste kunna bygga ett bra lag. Det sistnämnda är inte minst viktigt. Så här långt har vi mest pratat om Patrik men segling är ju en lagsport. Det här projektet omfattar ett tiotal individer och det gäller att få dem att utvecklas och dra åt samma håll. Alla i Team Pro4u är amatörer. Det är folk som Patrik har lärt känna under årens lopp. Kompisar och kompisars kompisar. Duktiga seglare, förstås, men Patrik vill bygga ett långsiktigt lag och tycker att det allra viktigaste är att man har en ”learning attitude”. Då och då har de med sig en segelmakare ombord och vid något tillfälle har de hyrt in ett proffs. Men det är inte för att så att säga toppa laget utan för att få ny input. För att lära sig någonting nytt.
Ett systematiskt arbete Team Pro4u tillbringar många timmar på havet. Bara kappseglingen tar mycket tid och sedan tillkommer transportseglingar. Plus träning. På hösten tränar man en gånger i veckan, på våren dubblas dosen. Varannan gång är det fartträning, varannan gång tränar man manövrar och boathandling. Det här med träning brukar vara svårt nog att lösa även om man bara seglar Express eller 606. Men här är besättningen dubbelt så stor. Det är ju åtta personer (och deras familjer) som samtidigt ska hitta luckor i sina kalendrar. Team Pro4u har löst det på ett smart sätt. När man tränar manövrar måste man förstås ha full besättning, men tränar man fart klarar man sig rent manövermässigt med en rorsman, en storsegeltrimmare och en genuatrimmare. Och då kan faktiskt resten av besättningen få ledigt om de vill. Dock behövs vikt på kanten, men den kan lika gärna utgöras av arbetskamrater, flickvänner, grannar – eller ett antal 25-litersdunkar fyllda med vatten. Seglar man entypsbåt är det ganska enkelt att följa hur man utvecklas. Ofta ser man med blotta ögat om man går fortare eller långsammare än båten bredvid. Men Team Pro4u kan inte använda andra båtar som måttstockar. Ska man utvecklas krävs kalibrerade instrument, uppdaterade polardiagram och att man dokumenterar allt man gör. Det är svårt och tidskrävande och kräver ett systematiskt förhållningssätt. Teamet jobbar även med segelutveckling. Seglen fotas i olika förhållanden och med olika trim. Bilderna skannas in och skickas till Tore Lewander på Lidingöloftet. Tillsammans diskuterar man sedan vad som verkar fungera bäst, och hur segeldesignen skulle kunna utvecklas vidare. Allt det här gör att Team Pro4u sakta men säkert förbättrar sig själva och sitt material. Varje år kommer de lite, lite närmare båtens prestandatak. Det tar sin tid, men de märker att det ger resultat. Dessutom syns det i resultatlistorna.
Nya utmaningar Team Pro4u har seglat fyra internationella mästerskap och har fått med sig tre medaljer hem. Målet framöver är givet: Man vill stå överst på prispallen. EM 2015 går i Estland, VM 2016 i Danmark. Därefter planerar man för England och Fastnet Race. Där väntar nya utmaningar i form av tidvatten, ebb och flod och mycket annat. Och det är just nya utmaningar som lockar. Det är just det som gör att man utvecklas till en så komplett seglar som möjligt.